Locklåt

I begynnelsen var Hornet och Hornet var hos Gud och Hornet var Gud - detta var i begynnelsen hos Gud.

En hornlåt är den mest ursprungliga instrumentalmusik vi kan föreställa oss. Uråldriga horn som har hittats i våra mossar kan fortfarande spela de arkaiska slingorna. De gamla hornlåtarna kommer till oss från vårt djupaste ursprung som människa och träffar oss med kraften av en gammal arketyp. Lika primär som mjölken, som pressas fram ur kons juver, är örats mjölk som pressas fram ur kons ymnighetshorn. Hornet representerar egentligen hela vårt människoblivande. Människan, i motsats till djuret men i hennes intima närhet, lyfte hennes horn och blev en kulturvarelse.

Nörstmo Halvar står på liknande sätt som en portalfigur i vår folkmusikhistoria. När Anders Zorn ville rädda den gamla fäbodmusiken kallade han till Spelmanstävling i Gesunda 1906. Karlfeldt hakade på och skrev som en marknadsföringstext sin berömda dikt:

Finns i Dalarnes härbrän ett bockhorn

som har kvar sina läten från förr?

Var är getherdens vårliga lockhorn,

som slog eko mot fållornas dörr?

Över åsar där majgräsen tätna,

i de nyspruckna lundarnas tid,

låt den dansa, dess sång, den förgätna,

som en vårdans av bräkande kid.

Nörstmo Halvar Halvarsson från Idbäck och fäboden Äsisela klev upp på den framkörda vagnen som tjänade som podium, spelade sina uråldriga låtar, vann och tog hem den stora prissumman av 50 Kr. Men inte nog med det, hans son Nörstmo Halvar Halvarsson d.y. vann ett extrapris á 5 kronor. Och detta blev början på en ny slags karriär, där Halvar ibland fick byta ut fäbodens rum mot "finare" salonger i huvudstaden där hans konster efterfrågades. Därmed står även Halvar i porten där fäbodmusiken och folkmusiken går från att vara bruksmusik till att bli konst och underhållning.

Konsten är uråldrig, men den är i högsta grad även levande idag i nya former. Jag, som har förmånen att bo i Halvars svågers stuga i Äsisela kan vittna om detta. Halvars sirliga namnteckning hälsar mig på dörrposten som än idag fungerar som gästbok. Men än mer levande är de gamla låtar som inte sällan väcker oss i södra Nörstmogården när Hars Åke Hermansson blåser Halvars låtar från hans tun på norra Nörstmogården, ibland på Halvars eget horn.

Och Halvars ättelägg lär sig de gamles konst av Åke. De barn som idag spelar horn på norra Nörstmogården är, vad vi har belägg för, den åttonde generationen som spelar. Men kanske går traditionen tillbaka mycket längre, ja på ett sätt går den naturligtvis hela vägen till den gång människan lyfte sitt horn för allra första gången. Till begynnelsen, till den gång vi blev människa.

Bild: Anders Zorns tavla av hornblåserskan Lavas Margit från Sollerön som var den som föreslog Gesunda som platsen för första hornblåsningstävlingen och som även medverkade där.

På inspelningen spelar en nutida Morakulla Anna Aronsson och Eva Rune och Maria Röjås kular Nörstmo Halvars gamla locklåt.